Jag har varit utan jobb några månader efter arbetsprövningen.
Nu har jag napp på ett nytt jobb. Imorgon ska jag in till Yle och diskutera närmare.
Gissa om jag har en tusen fjärilar i magen som fladdrar.
Det här är det svåraste för mig. Väntande. Jag är specialist på att måla upp olika scenario där allt går fel. Det tar så mycket energi av mig för att orka hålla mig flytande. Min mage känns som någon skulle sparkat på den...
Innerst inne vet jag att det inte är på liv och död. Åtminstone borde det inte va det. Men för mig känns det så.
Vad jag försöker göra just nu är att övertyga mig själv att ge det en chans först, erkänn för mig själv att jag duger. Vad händer om nåt går fel? Det är ju bara att försöka hitta nåt som passar bättre.
Det där BARA... OM.... hjärnspöken.
Jag nedvärderar mig själv och mitt kunnande pga tidigare erfarenheter.
Mitt liv i ett nötskal som hsp.
Några sista kloka ord för idag.
Nästa gång ni tänker uttala er negativt åt någon, försök hålla det för er själva eller omvänd det till nåt positiv. Det är så mycket mer givande för alla!
Tack 😊
Strömsö nästa!
SvaraRadera