HSP /trötthet

Jag har suttit några dagar och känt mig helt slut. Mest psykiskt.
Efter många år av erfarenhet vet jag att det är en fas jag är inne i. Det går över, borde göra åtminstone. 
Då tänker ni säkert; vad är det som är så konstigt med det? Alla blir väl trötta nångång.
Ja de blir alla. Men, den här tröttheten går inte att sova bort eller att ta en vitamintablett.
Jag har nåt som på senare tid fått namnet HSP. High sensitive person eller på svenska högkänslighet. Finns olika svårhetsgrad av känslighet.
Jag är extrem känslig, vilket betyder att jag tar in alla intryck runtom mig utan att kunna sortera bort det som inte är viktigt. Det finns ingen off-knapp före det svämmar över med intryck. När det händer börjar jag oftast gråta utan förvarning.
Jag är extra känslig för höga ljud, mycket ljud och ljuskänslig. En halv timme i en matsal med folk kan få mig att känna mig som att jag jobbat en hel dag.
Allt det här påverkar givetvis min vardag. Jag måste söka mig jobb där jag har möjlighet att söka mig i enskildhet när det blir för mycket.
Före jag visste något om HSP, var min vardag rätt begränsad pga depression. Trots många år av samtal kom jag inte riktigt på vad som var grunden till det hela. Visst blev det bättre, jag började gå ut och umgås med folk. Men den sista biten saknades.
Min syster fick genom jobbet som sjukskötare inom psykiatrin, reda på att det finns en bok om HSP. Jag låna den från bibban och där börja min resa att få reda på varför jag reagerar som jag gör!
Detta var stort! Ingen har nånsin nämnt att det finns nåt som heter högkänslighet. Känslig har jag varit sen jag föddes. Om jag fått veta om detta tidigare hade det inte behövt gå såhär långt.
HSP är ingen diagnos eller sjukdom, utan en personlighet. Viktigt att veta skillnaden!
Jag måste varje dag jobba på hur jag ska göra för att inte falla tillbaka i ångest och depression. Jag tar sertralin för att orka hålla humöret uppe och ta mig ur sängen.  Medicin passar inte alla, men utan den skulle jag nog inte sitta här och skriva.  Min hjärna har inte förmågan att själv fixa sertralin åt mig, därför måste jag ta det i tablettform.
Jag vet att många är emot medicin. Men man måste nog nogrannt se på om en människa klarar sig utan. Vad är alternativen. Jag försökte 6 år utan varken medicin eller läkare...verkligen inget att rekommendera. Det slutade illa.
Strunta i vad andra säger. På landet där alla känner alla vill man hålla sånt hemligt. Men vem mår sämst? Den som söker hjälp eller den som är i behov att söka hjälp? Sök hjälp i tid!
Ps. Är det någon som vill ha rådgivning eller behöver skriva så är ni välkomna att göra det. Jag sprider inget vidare! Ds.